Det var en sen kväll i hammarsmedjans första tider i Björneborg. Arbetet var slut för dagen. Dammluckorna hade stängts och smederna hade gått till vila. Också hammaren sov på städet. Plötsligt hördes hammarslag genom kvällens stillhet. Folk lyssnade - vettskrämda och undrande. Alla visste att ingen människa varit i smedjan sedan arbetet upphört för dagen. Tveksamt och räddhågat undersöks saken. De modigaste smyger sig fram, öppnar dörren till smedjan. En hemsk syn möter dem. En stor luden kropp ligger på golvet invid härden. En slagbjörn vilande i sitt blod. Orörlig, stendöd ligger "tolvmanstark" där, medan stångjärnshammaren fortsätter att slå hårda taktfasta slag i höstkvällens stillhet...

En av arbetarna löser gåtan. Björnen, den store kodödaren, hade jagat villebråd rakt in i smedjan. Kon hittar ut, men av någon anledning blir björnen kvar. Han är instängd i en fälla. När han tittar sig omkring får han syn på en ljusglugg i taket, varigenom höststjärnorna blickade in. Han väntar sig att finna en utgång genom gluggen och äntrar den vid hammaren nedhängande stången. Genom djurets tyngd dras dammluckan upp. Vattenhjulet sätts igång. Städet bearbetas av hammaren. Av dunkandet råkar björnen i raseri och går löst på den okände fienden, biter, bänder och slår vilt. Hammarens gigantiska näve fäller kämpen till marken. Striden är slut. Av Per-Ingvar Kårberger, ur boken "Björneborg i våra hjärtan"